Gå till innehållet

Bekämpningsmedel ökar spridningen av vattenburna sjukdomar

Besprutning med bekämpningsmedel. Arkivfoto: Chafer Machinery – Flickr, CC BY 2.0, Link

I en ny studie från University of California kommer forskarna fram till att vanliga bekämpningsmedel i jordbruket kan leda till att den dödliga sjukdomen snäckfeber sprids snabbare. Snäckfeber smittar årligen hundratals miljoner människor världen över.

Snäckfeber är en sjukdom som orsakas av parasiter, flundremaskar i släktet Schistosomiasis. Det drabbar framför allt människor i Afrika, Asien och Sydamerika. Här i Sverige kan andra arter i samma släkte orsaka så kallad “badklåda” eller “vattenloppor” hos badande personer – något som uppmärksammas i media årligen.

Snäckfeber är en allvarligare sjukdom än badklåda och det kan räcka med några sekunders kontakt med vatten för att en person ska smittas. Maskarnas ägg sprids via människans urin eller avföring och den vuxna larven kan leva i 5-30 år i en människa.

Varje år dör mellan 12 000 och 200 000 personer i snäckfeber som även kan orsaka livslånga skador på lever och njurar. Det är bara malaria som anses vara en värre parasitiskt sjukdom när det gäller påverkan på mänsklighetens hälsa.

Forskarna bakom den nya studien fann att även låga doser av vanliga bekämpningsmedel, som glyfosat (finns i roundup), altrazin och klorpyrifos, gör att snäckfeber sprids snabbare i vattendragen. Gifterna förstör också den ekologiska balansen i vattendrag som kan hindra infektioner genom att gynna maskens överlevnad på flera olika sätt. Bland annat genom att slå ut många av arterna som äter maskarna.

– Vi vet att dammkonstruktioner och bevattningsdammar ökar spridningen av Schistosomiasis i områden med låga inkomster eftersom sötvattnens ekosystem störs. Vi blev chockade över vilka tydliga bevis vi hittade för att kemiska utsläpp från jordbruket kopplas till kraftigare spridning av schistosomiasis, sa Christopher Hoover, doktorand i miljöhälsovetenskap vid University of California och huvudförfattare till studien.

Källor: University of California och The Lancet Planetary Health

Mer att läsa