En liten älv i Norrbotten med en lämnad kantzon. Foto Lena Gustafsson
I en ny rapport från SLU har forskare kommit fram till att det är väldigt viktigt för den biologiska mångfalden att vid skogsavverkning lämna en kantzon av skog längs vattendrag. När det gäller mossor ger en sådan insats 2-3 gånger fler rödlistade arter än att inte spara någon trädridå alls och för fåglar behöver kantzonen vara minst 30 meter bred.
De trädbevuxna kantzonerna längs vattendragen är viktiga både för vattenmiljön och för många landlevande växter och djur. Om skogen kalavverkas ända fram till vattnet kommer många fukt- och skuggälskande mossor, snäckor och insekter att dö ut. Att lämna en trädridå kan fungera som viktiga spridningskorridorer för framför allt många sorters fjärilar och ger även mossor och landsnäckor bra förutsättningar att överleva.
Rapporten från SLU är en genomgång av ett tiotal vetenskapliga studier av kantzoners effekter på biologisk mångfald. Enligt flera studier är det viktigt att kantzonerna är tillräckligt breda. Ju bredare desto fler arter. Kantzoner som bara är 10 meter breda anses inte tillräckligt för att bevara landsnäckor och mossor. Det rekommenderas också att man bara avverkar på en sida om ett vattendrag i taget.
Kantzoner uppskattas av fåglar. Källa: SLU:s rapport
För fåglar verkar ungefär 60 meters bevarad skog intill myrar och sjöar bibehålla flest arter i området.
Källa: SLU
