Snok. Foto: Creative Commons 3.0-licens
Ingen annan äggläggande orm lever längre norrut än snoken. Nu visar en ny studie att arten hotas av allt färre gödselhögar och komposter. Efter att ha lärt sig utnyttja människans miljöer i årtusenden minskar nu snoken i antal på sina håll eftersom den får allt färre äggläggningsplatser.
Snoken må vara relativt vanlig i Sverige, och bedöms som livskraftig, men det finns tecken på att den unika arten minskar i antal. Ingen annan äggläggande orm finns så här långt norrut. Det är en stor utmaning för ett djur som är så beroende av värme att lyckas etablera sig ända upp i Medelpad. En metod som de använt framgångsrikt i flera tusen år är att lägga sina ägg i människans varma gödselstackar och komposter.
– Snoken har hittat en alldeles egen strategi då den lägger sina ägg i miljöer skapade av människan. Tyvärr kan man nu se att det som tidigare hjälpte snoken nu är ett problem eftersom vi människor gör om den miljön. Detta är speciellt oroande för populationer i nordliga klimat som Sverige där det är för kallt för att snokens ägg ska kunna överleva utan dessa värmealstrande miljöer, säger Kristin Löwenborg på Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.
Utan dessa gödselstackar är det helt enkelt för kallt i snokens norra utbredningsområde för att äggen ska klara sig och i takt med att allt fler bondgårdar läggs ned får arten svårare att hitta lämpliga äggläggningsplatser.
Förutom allt färre gödselstackar hotas snoken även av utdikning av våtmarker, försurningen, vägbyggen och att det lämnas kvar för lite skyddande ris och undervegetation vid övervintringsplatser, har lokalt slagit ut snokbestånd i Mälardalen, enligt Artdatabanken.
Källa: Stockholms Universitet
