Gå till innehållet

Så har det gått för årets pilgrimsfalkar i Stockholm

Christer från Nordens Ark visar här upp den ena hannen innan den placeras i sitt nya hem på Folksams tak. Foto: Johan Lind 

Det har inte gått så bra för pilgrimsfalkarna i Stockholm i år. Av de tre ungarna som anlände till huvudstaden för någon vecka sedan verkar det bara vara en som är på vingarna. En har dött och en har försvunnit. Vi har pratat med de ansvariga om vad som hänt och varför.

Pilgrimsfalkarna i Västerås har i år för första gången lyckats häcka i staden. Här matar en av föräldrarna ungarna med en fiskmås den 9 juli 2015. Guidade visningar av falkarna sker 15-17 juli kl 8-10 och 17-19. Foto: Anders Nylén

Fjolårets falkungar i Stockholm fick stora problem med måsfåglarna i området och alla utom en skickades till slut till projekt pilgrimsfalk i Västerås. Där har nu pilgrimsfalkar för första gången på 60 år lyckats med en häckning. Den kvarvarande pilgrimsfalken i Stockholm klarade sig bra.

I år gick det sämre i huvudstaden. En av falkarna dog när den hetsad av trutar i området flög in i en fasad. En annan blev nedmobbad på marken av måsfåglar och togs om hand av deltagare i projektet. Efter en tur till Skansen konstaterades den vara i god form och släpptes ut igen. Efter en stund tog den en flygtur i området, tidvis mobbad av fiskmåsar och silltrutar, men verkade lugn och flög bra. Sedan dess har den inte setts till och risken är stor att den inte klarat sig. Den tredje falken mår dock bra och flyger obehindrat runt på Söder i Stockholm.

Att pilgrimsfalkar lever i städer är sedan många år tillbaka helt normalt. Det sker eller har skett i städer som Göteborg, Kristianstad, Malmö, Helsingborg, London, Chicago och New York. Falkarna använder då höga byggnader (eller balkonglådor(!)) som häckplatser ungefär som klippor i naturen. I städerna hittar de dessutom mat i form av kråkfåglar, duvor och måsfåglar.

En fullvuxen pilgrimsfalk behöver inte frukta någon annan fågel, men när de ska lära sig flyga är de sårbara.
– Får de bara öva lite under sina första flygturer så har inte trutar och måsar en chans att trakassera dem. Falkarna flyger ifrån alla hot, men det är en väldigt känslig period de första dagarna, berättar Christer Larsson på Nordens Ark som varit inblandad i projektet.

Det var välkänt för alla parter att det finns gott om måsfåglar i området där pilgrimsfalkarna skulle födas upp och inför årets utplacering hade truthäckningar i närheten störts så att pilgrimsfalkarna skulle få vara mer ifred. Christer Larsson medger att  trutarnas påverkan underskattats, men menar att det inte hade varit något problem om falkarna bara klarat sina första flygturer. De två falkar som överlevde den första kritiska tiden i Stockholm verkar inte ha några problem med måsfåglarna.

Pilgrimsfalk. Foto: Zsombor Károlyi

Det är också få falkar som överlever till vuxen ålder även i det vilda. Enligt Christer Larsson finns det massor av data kring detta eftersom det är ett av världens längsta ringmärkningsprogram som pågått i cirka 35 år. Bara ungefär 15 procent av de vilda falkarna i Sverige överlever till vuxen ålder. För utplacerade falkar är motsvarande siffra 11 procent. Det är något färre och beror bland annat på att de inte har någon förälder som varnar för och avvärjer hot.

Mats Grahn har varit projektledare från Stockholms Ornitologiska Förenings sida. Han tycker det känns tungt att bara en av årets pilgrimsfalkar verkar ha klarat sig.

Bortsett från det faktum att pilgrimsfalkar numera lever naturligt i storstäder – var platsen för utsättningen illa vald?

– En stad erbjuder miljöer som gynnar falkarna och ur ett falkperspektiv skiljer den sig inte så mycket från andra miljöer som de föredrar. Som till exempel klippbranter vid fågelberg, där det ju finns gott om måsar och trutar. Erfarenheter från andra länder till exempel Storbritannien visar att städer kan vara viktiga fortplantningsmiljöer för pilgrimsfalk. Vi samrådde med Nordens Ark som har mycket stor erfarenhet inom projekt pilgrimsfalk om placeringen av bolådan och kom fram till att Folksamskrapan var lämplig. Den är hög och relativt enkel att hålla uppsikt över och vi ville att det skulle vara i stadsmiljö för att underlätta för arten att etablera sig i stadsmiljöer. Norra delen av Stockholm är inte lämplig på grund av konflikter med berguv och tornfalk. Vi var redan från början medvetna om problemen med trutar och måsar men omgivningarna runt huset var relativt lättillgänglig så att vi snabbt har kunnat lokalisera ungar som hamnat på marken. Trutar och måsar finns rikligt i hela staden och vi bedömde att problemen med dem skulle vara lika stora oavsett var vi satte ut falkarna i stadsmiljö i Stockholm, förklarar Mats Grahn.

Gör Folksams inblandning och sponsring att utsättningen måste ske på deras hus?
– Nej, men vi är tacksamma för det stora engagemang som personalen på Folksam har visat. Folksam ställer upp med byggnad, webbkamera och hjälper till med matningen. Ingen annan sponsring av projektet sker från Folksam.

Pilgrimsfalk i en numera naturlig miljö – en hamn i Helsingborg. Foto: Erik Hansson

Stockholm ska vara den sista insatsen i det framgångsrika projekt pilgrimsfalk – hur många år kommer projektet fortgå?
– Vi har tillstånd från naturvårdsverket för några år framåt, dock får vi göra en noggrann utvärdering efter årets utsättning och därefter besluta hur projektet skall fortsätta.

Christer Larsson berättar att det ligger massor av jobb bakom projektet. Efter att ungarna kläckts på Nordens Ark matas de i flera veckor och det blir tidiga morgnar och sena kvällar för personalen. På plats inför utplaceringen har den lokala fågelföreningen under lång tid förberett med lämplig plats, byggt eventuella burar, matningsanordningar och ordnat med eventuella sponsorer. När falkarna sedan anländer inleds en stor insats av ideellt arbetande personer som hjälper till med matningen och frivilliga från Stockholms Ornitologiska Förening har i flera dagar följt falkarna från marken med tubkikare mellan klockan 7.00 och 21.00 så att förbipasserande ska kunna avnjuta sin nya granne.

Sammanlagt har det placerats ut över två hundra ungar i projekt pilgrimsfalk sedan år 2000 och det är tack vare projektet som det finns så många individer i landet i dagsläget. Arten var så gott som utrotad i början av 1970-talet, mycket på grund av miljögifter och insektsmedel som DDT. Nu har pilgrimsfalken gått från att i många år klassas som “sårbar” i rödlistan till att bara betecknas som “nära hotad” och Stockholm är den sista staden för projektet. Det kallas därför för “Sista falken ut”.

Enligt Christer Larsson är det många som hör av sig och vill att de ska fortsätta med projektet även i andra städer. Det ringer även byggföretag som vill skapa lämpliga boplatser när de bygger nya hus och privatpersoner som inte är så förtjusta i skränande måsar och vill ha fler pilgrimsfalkar i sina städer av den anledningen.

Medan kritiken i sociala medier fortsätter och de inblandade i projektet gång på gång får förklara att pilgrimsfalkar faktiskt trivs i städer så pågår fortfarande “Sista falken ut”. En av falkarna har nu börjat göra sig hemmastadd i omgivningen och förhoppningsvis återvänder den i framtiden till staden och för att själv föda upp en kull pilgrimsfalkar.

Mer att läsa