Gå till innehållet

Rosenfinken avslöjad som otypisk flyttfågel och rekordsnabb häckare

En av de rosenfinkshannar från södra Gotland som utrustades med en ljuslogg och som sedan återfanns ett år senare. Foto: Thord Fransson, Naturhistoriska riksmuseet

Den normala bilden av en flyttfågel med en häckningsplats och en övervintringsplats stämmer inte på rosenfinken. Dessutom spenderar den rekordkort tid i Sverige under häckningen. Det visar ny forskning från Sverige.

Forskningen bygger på ljusloggar, som väger mindre än ett gram och som fästs vid fågeln när den ska ringmärkas. När fågeln sedan fångas igen, rosenfinkar återvänder oftast till samma område år efter år, kan ljusloggens information avläsas för att avslöja var fågeln befann sig vid olika datum och därmed också hur fort den rör sig.

– Delar av flyttningen görs i mycket hög hastighet, säger Thord Fransson, som forskar i fågelflyttning vid Naturhistoriska riksmuseet. De ”sprintar” genom Europa och tillryggalägger 20 mil om dagen, på våren till och med 30 mil per dag. Men sedan fortsätter de inte direkt till vinterkvarteren, utan stannar på vägen, mycket längre än de skulle behöva för att bara lägga upp nytt flygbränsle.

På bara två månader i Sverige hinner rosenfinken hitta en partner och häcka innan den i juli-augusti lämnar landet och flyger snabbt ner i Europa och österut i Ryssland och Kazakstan där den gör flera längre raster innan den når Indien. Här övervintrar de på flera olika ställen och stannar bland annat i månadslånga uppehåll vid Himalaya. På våren flyttar fågeln mer raka vägen mot Sverige genom Afghanistan och Uzbekistan

– Det här är långt från den klassiska bilden vi har av flyttfåglar; att de häckar här och sedan flyttar närmsta vägen till en specifik övervintringsplats. Det är intressant med den utdragna flytten, med den stora kontrasten mellan snabb och långsam flytt, att de har olika rutter höst och vår och rörligheten under vintersäsongen, säger Thord Fransson.

Rosenfinken har bara funnits i Sverige sedan 1950-talet. Hannarna känns relativt lätt igen på sin klarröda färg och kanske framför allt på sin sång, som påminner om den engelska frasen ”Pleased to meet you”.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet

Mer att läsa