Rapport från 19 timmars artbingo

En nöjd jourhavande biolog som nyss kryssat stor dammussla efter en rejäl arbetsinsats. Foto: Erik Hansson

Under Biologiska mångfaldens dag 22 maj tog Natursidan rygg på jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, Didrik Vanhoenacker. Han hade bestämt sig för att ägna dagen åt att besöka olika naturreservat i Stockholm och försöka fylla en bingobricka med arter på varje plats. Det blev en lång, rolig och upplevelserik dag full av spännande arter och exempel på biologisk mångfald.

Ambitionsnivån var hög på flera sätt. Vi startade 04.00 utanför Naturhistoriska riksmuseet och satte vårt sista kryss i det tionde området strax innan 23.00. För att fylla brickorna hade vi varit tvungna att se eller höra exempelvis större brunfladdermus, mindre flugsnappare och sommargylling. Inte det lättaste i Stockholmstrakten, allra minst på begränsad tid under samma dag.

Brickorna var utformade med fem arter på varje. Tre lätta, en medelsvår och en svår. Det började bra. I rask takt promenerade vi förbi den lilla dammen där smådoppingen brukar ses. Vi fick kämpa ett tag, men till slut hördes det kraftiga lätet tydligt vid flera tillfällen. På vägen genom skogen upptäcktes två stenknäckar och när vi kom fram till ”bäverbron” vid 05-tiden kom två bävrar simmande i vattnet, inte alltför bekymrade av glada artbingospelares höjda röster.

Bäver med skäggdoppingar i bakgrunden. Foto: Erik Hansson

Dagens riktiga svårighet och också talande för hur varierad naturen är, blev att hitta ett rådjur. Koloniträdgårdar, frodiga gräsmattor, tulpanodlingar – inget tycktes locka ut rådjuren denna tidiga morgon. När vi precis skulle ge upp upptäcktes dock ett blygt rådjur som efter en liten stund gick in och gömde sig i en buske igen. Det var det enda rådjuret vi såg under hela dagen. 4 av 5 arter på första brickan lovade gott.

En blyg rådjursrumpa är också ett kryss. Foto: Erik Hansson

Vid Ulriksdals slott slingrar sig den fina Igelbäcken fram. Här blev det tuffare. Sommargylling, som knappt rapporteras från Stockholmsområdet, visste vi skulle bli svårt, men att vi inte skulle hitta någon mindre hackspett, stjärtmes eller sävslända, var en missräkning. En överblommad tiblast räddade brickan från en pinsam nolla.

Upp genom den gamla barrskogen dröjde det inte länge innan första krysset på nästa bricka kunde ritas – tallticka. Däremot gick sökandet efter hoppspindlar på stockar och stenar sämre och varken spillkråka eller duvhök ville visa sig eller låta sig höras. Backsipporna upptäcktes dock på det vanliga stället och de visade upp sig både i blom och i sitt nästan lika fascinerande överblommade stadie.

Backsippa. Foto: Erik Hansson

Med enbart tre kryss av tio på de senaste två brickorna var det dags för revansch vid Råstasjön. En fågelsjö som länge hotats av bebyggelse, men som nu ser ut att bli ett naturreservat tack vare många naturvänners engagemang. Här gick det skönt nog bättre. Sävsparven sjöng för oss så fort vi såg vassen och 50 meter bort låg en brunand föredömligt öppet i vattnet. För att lyckas få in ekorre fick vi dock kämpa ordentligt. Ett misstänkt läte i en hög gran ledde till att vi spanade så intensivt uppåt trädkronorna att flera förbipasserande undrade vad vi letade efter. ”Ekorre”, var kanske inte riktigt svaret de väntat sig och jublet när vi till slut fick syn på den fick en och annan flanör att höja på ögonbrynen. 3 av 5 på bingobrickan när vi anlände till platsen där stor dammussla brukar ses. Problemet var bara att vattnet i området täckts av ett rejält lager av dy och alger. Det gick inte ens att se vattenytan, än mindre musslor på botten.

Som tur är var Didrik redo med sin vattenhåv och med lite hårt arbete och balanserande på stockar i vattnet kunde vi sätta kryss nummer fyra på brickan. Att ingen havsörn sågs så att vi kunde fylla brickan var inget som sänkte vårt humör vid det här laget.

Nästan 300 personer på invigningen av Björkhagens groddamm. Foto: Erik Hansson

Nästa stopp: Invingen av groddammen i Björkhagen i Nackareservatet. Eftersom dammen är så pass ny satte vi groddjur som svår art och ironiskt nog lyckades vi inte hitta någon groda eller padda i området. Förhoppningsvis kommer det dock finnas desto fler i dammen så småningom. Medan de nästan 300 deltagarna vid invigningen fick höra mer om dammen och vikten av biologisk mångfald lyckades vi kryssa skräddare och dykarbagge och med hjälp av småkrypsfotografen John Hallmén hittades även en presentspindel. Personligen gladdes jag också över min första lundblåoxe. Väldigt snygg art.

3 av 5 kryss på brickan, 13 av 25 efter hälften av brickorna och det var dags att bege sig mot nya mål.

Lundblåoxe. Foto: John Hallmén 

Nästa tre brickor utspelade sig på Järvafältet norr om stan. Här glömde vi för första gången bort tidsaspekten. Det var lite för givande att leta efter trumspindel och ”någon cool vårsvamp” och vi fick svårt att hinna med två av brickorna. Men vad spelar det för roll när vi vadade genom ett hav av vitsippor bland månghundraåriga ekar i Hansta och hittade åkergrodor, den snygga blå rovbärfisen, trolldruvor, knappnålslav, grön snabbvinge, svävarfluga och flera arter trollsländor (guldtrollslända, någon flickslända och någon kärrtrollslända (troligen nordisk)).

Blå rovbärfis. Foto: Didrik Vanhoenacker

Enbart fyra kryss på tre brickor och ett viktigt område som vi inte hann besöka kanske hade kunnat kännas surt, men det var inget jag hade i tankarna vid den här tiden.

Klockan 18 hade ett gäng eldsjälar fått ihop en manifestation för biologisk mångfald med en imponerande och varierad lista talare. Det var först tänkt att vara på Sergels torg, men VM-guldet i hockey gjorde att uppmärksammandet av den biologiska mångfalden fick flyttas till Norrmalmstorg istället. Tråkigt för arrangörerna som kämpat hårt för att få till det, men för oss artbingospelare blev det lättare. Sergels torg är nästan totalt rensat på djurliv och växter. Norrmalmstorg hade åtminstone ett gäng träd. Någon ickeplanterad kärlväxt, något småkryp, någon lav och någon mossa gick snabbt att få in (lindhorn, krypnarv, silverbryum och kranslav) och under själva manifestationen, med tal av bland andra Rebecka Le Moine, Andris Fågelviskaren och Joakim Odelberg, fick vi även se tornseglare. Full bricka – bingo!

Tofsvipa vid Isbladskärret. Uppskrämd av lös tax. Foto: Erik Hansson

Nu kunde vi slå av på tempot lite. Vi tog bussen till Nationalstadsparken (vi nyttjade enbart kollektivtrafik under hela artbingot) och hann bokstavligen inte kliva av förrän vi hörde brickans första målart – näktergal. Därefter blev det knepigare. Kattugglor häckar i området, men det är inte alltid de hörs. De kvarvarande tre arterna krävde att vi väntade in mörkret, det är då fladdermöss är som mest aktiva. I väntan på att den vackra solnedgången skulle övergå i skymning kunde vi njuta av Isbladskärrets stora hägerkoloni, enkelbeckasin, flera morkullor, skedänder, tofsvipor och några brunråttor.

När mörkret väl sänkt sig över området kom kryssen som ett löpande band. Nordisk fladdermus var förvisso inte med på bingobrickan, men det var en häftig och stämningsfull upplevelse att höra dem med hjälp av Didriks ultraljudsdetektor. Strax därefter fick vi dock pejl på två andra arter som vi behövde; dvärgfladdermus och vattenfladdermus. Vi såg alla dessa tre fladdermusarter, men med en ultraljudsdetektor hörs det när fladdermössen närmar sig och det bidrar verkligen till upplevelsen.

Någon kattuggla hördes aldrig och prick klockan 23 satte vi oss på bussen hemåt. Vi fick ihop 26 av 50 arter på bingobrickorna och 86 fågelarter under de 19 timmar vi var igång. Efter nästan 3 mils vandring var vi ganska möra, men väldigt nöjda. Artbingo borde verkligen bli en välspridd aktivitet bland både befintliga och blivande naturvänner.

Nöjd och ganska trött duo. Foto: Rebecka Le Moine

Erik (4184 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!