”Okunnig och partisk med skogsindustrin” – hård kritik mot landsbygdsminister Bucht

Skog ska brukas intensivt – det ger mest klimatnytta menar skogsnäringen. Men forskningen säger något helt annat. Foto: SLA-arbetsgivarna via Flickr

Skog ska brukas intensivt – det ger mest klimatnytta menar skogsnäringen. Men forskningen säger något helt annat. Foto: SLA-arbetsgivarna via Flickr

I en paneldebatt om skog och bioekonomi i Almedalen gjorde landsbygdsminister Sven-Erik Bucht flera uttalanden som visar på partiskhet med skogsindustrin och biologisk okunnighet i skogsfrågor, menar naturvårdsbiologen Rebecka Le Moine. I samma debatt framställde sig även skogsbolaget Stora Enso som ett hållbart skogsbolag som bryr sig om naturvård, men det finns flera exempel på motsatsen.

”Hur kan skogsindustrin bidra till att Sverige blir en världsledande bioekonomi?” – det var temat för diskussionen och medverkande var Per Lyrvall (Sverigechef för Stora Enso), Sven-Erik Bucht (landsbygdsminister), Mårten Hellberg (vd Organoclick) och Rebecka Le Moine (naturvårdsbiolog och medlem i Push Sverige).

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tackade skogsindustrin för sitt 100-åriga klimatarbete

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Inte särskilt insatt i klimat eller biologi,  enligt Rebecka. Foto: Anders Löwdin via Flickr

Landsbygdsministern Bucht inledde debatten med att tacka svensk skogsindustri för vad de har gjort historiskt:
– Skapat massor av jobb, skapat välfärdssverige och egentligen jobbat i över hundra år med klimatet. Nu ska det bli en smart, modern, biobaserad ekonomi – det är vägen framåt.

Ett uttalande som naturbiologen Rebecka Le Moine kommenterar så här:

– Han har helt klart ett starkt vänskapsband till skogsindustrin. Eller så träffar han just bara skogsindustrins företrädare allt för mycket vilket betyder att han inte kan göra rimliga antaganden av verkligheten i skogen. Får man bara höra en sida av myntet så vet man inte att det finns en annan sida.

Rebecka menar att som minister borde man kunna ställa krav på honom att faktiskt sätta sig in i frågan innan han uttalar sig. Han bör som landsbygdsminister även kunna ha flera olika perspektiv.

– Landsbygden handlar inte bara om skogsbruk. Där ute bor turistentreprenörer, naturmänniskor, jordbrukare som driver ekologisk odling, ekologiskt hållbart skogsbruk (fast de är väldigt få) eller människor som bara gillar att bo nära naturen.

Sven-Erik Bucht menar att skogsbruket har varit klimatvänligt i över 100 år, men enligt forskning som gjorts stämmer inte det eftersom skogsbruket använder sig av trakthyggesbruk med kalavverkningar som ger upphov till stora utsläpp av växthusgaser. Det är samma brukningsmetod som har dominerat svenskt skogsbruk under 50 år. Även den kraftiga växthusgasen metan läcker på grund av kalhyggen och det tar 10-20 år innan nyplanterad skog åter blir en kolsänka.

Rebecka Le Moine. Foto: Privat

Rebecka Le Moine. Foto: Privat

Rebecka Le Moine tror inte att Sven-Erik Bucht har någon rådgivare som är insatt i biologi eller klimat. Återigen kan det handla om att endast ensidig information från skogsindustrin har nått fram, menar hon.

– Bucht, skogsindustrierna och LRF påstår i debatten att det ger bäst klimatnytta att bruka skogen intensivt. Volymskydd är viktigare än arealskydd. Volymrika skogar (produktiva skogar) har en större biologisk mångfald än volymfattiga skogar, så kallade impediment där skogen växer sämre och som inte lönar sig ekonomiskt att avverka. Impedimenten utgör 14 procent av all skogsmark i landet och i dessa områden får man inte göra kalhyggen. Däremot går det bra enligt Skogsvårdslagen att hugga ur ekonomiskt lönsamma träd.

Rebecka refererar till en rapport från Artdatabanken om att endast omkring 2 procent av alla våra rödlistade arter har sin hemvist i impedimenten. Samtidigt hör 98 % av de rödlistade skogslevande arterna hemma i den produktiva skogsmarken. Det är den skogen som kalavverkas.

– Om Sven-Erik Bucht bara vill skydda volymfattiga skogar så frångår han det demokratiskt beslutade miljömålet om levande skogar och ett rikt djur- och växtliv. För att inte tala om det svek mot FN-avtalet om att stoppa utarmningen av biologisk mångfald som Sverige har skrivit under.

Per Lyrvall, Sverigechef på skogsbolaget Stora Enso, sa under debatten att hans företag ”tar hänsyn och avsätter mer skog än vi är skyldiga att göra. Hela vår affärsidé bygger på uthållighet och ansvarstagande och därför är det här också jätteviktigt för oss”.

Rebecka LeMoine påminner om företagets förflutna:

– Stora Enso har en historik som visar brister i naturvärdesbedömningar, till exempel då Bergvik skog AB förlorade sitt FSC-certifikat på grund av att Stora Ensos planerare inte kunnat bedöma höga naturvärden i avverkningstrakter. Detta trots miljöcertifieringssystemets regler om att nyckelbiotoper inte får avverkas så har de planerat att hugga och även huggit befintliga nyckelbiotoper.

Korskällåstjärn efter avverkning, så ser Stora Ensos avverkning ut av en skyddsvärd skog i Härjedalen. Foto: Malin Sahlin

Korskällåstjärn Härjedalen. Så ser det ut efter Stora Ensos avverkning av en skyddsvärd skog med rödlistade arter. Foto: Malin Sahlin

Det finns flera exempel från verkligheten som inte går ihop med det Per Lyrvall säger om Stora Ensos naturhänsyn. Ett färskt exempel i Värmland nu: Stora Enso har planer på att avverka skog med vitryggig hackspett. Ett annat exempel är från förra året när Stora Ensos miljöchef försvarar avverkning av skog under häckningstid, Dessutom har Stora Enso avverkat skyddsvärd gammelskog i Härjedalen.

Debattledaren frågade Sven-Erik Bucht om han tycker att naturhänsynen är tillräcklig i dag men det svarade inte Bucht tydligt på. När diskussionen kom in på hur skog ska skyddas svarade Bucht att ”vi ska ju bruka skogen, hämta råvara – det är klart att vi måste se till att den växer upp på nytt”.

– Jag undrar om det inte finns ett smartare och bättre sätt att skydda arterna. Jag tror inte att vi gör rätt idag med volymskydd så drar vi undan klimatpåverkan, för en skog som har växt upp och är död tar inte upp koldioxid. Den är inte med och tar oss från det fossila, fortsatte Sven-Erik Bucht.

Detta uttalandet stämmer inte heller med aktuell forskning som visar att gammelskog med död ved binder mer kol i marken än en yngre skog. Forskning visar att även flera hundra år gamla skogar fortsätter att lagra kol genom långsamt multnande växtmaterial och svamparnas trådsystem i marken. De största kollagren finns i gammal skog som inte påverkas av bränder eller andra störningar.

Gammelskog med död ved fortsätter lagra kol, i marken enligt forskningen. Foto: Ole Husby via Flickr

Även flera hundra år gammal skog fortsätter lagra fortsätter kol i marken. Foto: Ole Husby via Flickr

Rebecka Le Moine undrar hur Bucht och skogsbolagen kan vara så eniga och säkra på vad som ger den optimala klimatnyttan, när inte ens forskarna är det. Enligt Rebecka finns det tidigare exempel på osäkerheter som har presenterats som fakta av skogsindustrierna genom åren, till exempel drack skogsbolagsdirektörer bekämpningsmedlet hormoslyr i en tv-debatt om varför skogsbolagen sprider gifter i skogarna med flygplan.

– Idag vet vi att hormoslyr är giftigt och cancerframkallande. Ett annat exempel är contortatallen som enligt bolagsdirektörerna inte kunde reproducera sig i Sverige och därmed inte borde ses som ett hot i det svenska ekosystemet. Men det visade det sig att contortatallen föryngrar sig bra. Idag utgör de cirka 600 000 hektar av den svenska skogsmarken vilket är mer än den formellt skyddade arealen produktiv skogsmark nedan fjällskogsgränsen.

I debatten i Almedalen fick deltagarna berätta vad ordet bioekonomi står för. Rebecka Le Moine sa att bioekonomi betyder hushållning av biologiska resurser, till exempel träråvaror, men att det inte är samma sak som en hållbar ekonomi. Mer hänsyn måste tas till de planetära gränserna, menar hon. Det ska vara en investering att jobba med biologisk mångfald, snarare än en kostnad som det är i dag. Tillväxt behöver inte betyda att man tar ut mer och mer råvaror utan det kan också vara att produkter förädlas och skapar mervärde.

– Det nya är att ordet bioekonomi framstår som hållbart, trots att det inte har med varandra att göra i dagens skogsbruk. Det blir vad en gör det till; tas det hänsyn till biologisk mångfald kan vi prata om hållbarhet, annars inte. Vill de bedriva en hållbar bioekonomi skulle det kräva stora förändringar i skogsbruket.

Källa: Klimatet och skogen

 

Kristina Back (254 Posts)