Gå till innehållet

Naturjulkalendern 2017: Frida Hermansson

I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2017 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Frida Hermansson arbetar som fotograf och grafisk formgivare. I naturfotografin kan hon kombinera sitt intresse för konst, färg och form med den djupa kärleken till naturen. Frida har haft flera utställningar, är publicerad i Fotosidan Magasin samt höll i år föredrag på Naturfotofestivalen i Vårgårda. Frida arrangerar även fotoresor till Tanzania, Svalbard och Island. Under hösten medverkade hon i Mitt i Naturens avsnitt 2, om konsten att fotografera och filma natur.

• Se fler av Fridas bilder på fridahermansson.com, Facebook.com/fridahfoto och Instagram @fridahfoto

“2017 har varit mitt mest intensiva fotoår hittills. 

Det började med att jag blev tillfrågad att medverka i Mitt I Naturens avsnitt om ”Konsten att fota och filma natur”, vilket fick mig att tillbringa två helger i april i Söderåsens nationalpark i Skåne, varav en dag med intensiva inspelningar då jag berättade om mitt fotograferande och samtidigt skulle försöka lära Anders Lundin grunderna i naturfotografering. Ett äventyr som var ganska långt utanför min bekvämlighetszon, men så här i efterhand var det en riktigt rolig upplevelse.

Det har blivit en hel del fotograferande på hemmaplan, i Skåne och på Gotland i år, men de största fotohändelserna 2017 är mina resor till Svalbard och Island.  Två platser med storslagen och unik natur som ständigt får mig att tappa andan och som alltid överraskar med nya upplevelser.”

Livsnjuteri

Resan till Svalbard överträffade alla förväntningar (och de var högt ställda). Vi hade både vädrets makter och de arktiska djuren på vår sida. Under tio magiska dagar under midnattsolen fick jag uppleva det sjudande djurlivet i den arktiska sommaren. De enorma mängderna häckande fåglar, många olika valar, däribland nära möten med knölvalar, belugavalar och havets gigant – blåvalen. Jag kom nära sälar, valrossar och fjällrävar. Men det som överträffade det mesta var de björnmöten vi hade under resan.

Iskallt triangeldrama

Vi mötte en isbjörnshona som tagit en säl. Hon hade ätit upp det mesta och var riktigt trött och mätt. Plötsligt kommer hona nummer två i rask takt över isen. Den mätta honan lämnade sitt byte utan att verka det minsta bekymrad och gick iväg och vilade en bit bort. 

Björn nummer två hinner kalasa på sälen ett par minuter innan någonting i horisonten fångar hennes intresse. En tredje björn är påväg. Han är stor, men smal och benig. Han närmar sig i rask takt. De vrålar på varandra så att ljudet nästan knuffar oss i bröstet där vi sitter i gummibåten 30-40 meter bort. Hon ger sig inte så lätt och de ryker ihop rejält. Han lyckas få ner henne på rygg och chockad över kraften i hans attack vandrar hon moloket iväg över isen. Hon badar och rullar sig. Vilar en stund. Sedan går hon tillbaka och utmanar honom om bytet.  De ryker ihop ännu en gång så att snö, vatten och ismåsar yr kring dem. Hon ger sig inte denna gång, och det hela slutar med att de faktiskt delar sälen mitt i tu och äter i lugn och ro bredvid varandra.

Sprengisandur

Jag tillbringade tre intensiva veckor på Island under september-oktober. Höglandsvägen Sprengisandur är ursprungligen en ridled som användes för att korsa Island från norr till söder. Landskapet här är ödsligt och består mest av svart lavaöken helt utan bebyggelse. Vädret var mörkt och molnen låg tunga. Men plötsligt öppnade sig en lucka i molntäcket och ljuset spelade in en liten stund. 

Glöd

Ett landskap i ständig förändring. Att fotografera på Island gör att man ständigt utsätts för elementen, väder och vind, får uppleva vulkanisk aktivitet och kalvande glaciärer. Det är storslagna vyer och dramatiskt väder. Just den här utsattheten får mig att känna mig liten och ödmjuk inför naturen. Kanske är det just det som gör att jag älskar Island så mycket? Och så plötsligt bjuder Island på en alldeles stilla kväll med sprakande himmel efter några dagar med regn, snö och stormar.

Norðurljós

När natten sakta tar mer och mer av dagarna ökar chanserna att få se norrsken. I år fick jag uppleva två riktigt vackra norrsken på Island. Den här kvällen hade det fallit nysnö på bergstopparna som anas i horisonten. Fullmånen lyste starkt och fick höstfärgerna runt den lilla sjön att glöda i natten. 

Mer att läsa