Kameleont. Foto: Johan Lind
I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2016 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Johan Lind är docent i etologi och forskar vid Stockholms universitet. Han är även en prisbelönt naturfotograf som i år valdes in i Naturfotograferna /N. För några år sedan kom hans populärvetenskapliga fotobok om natur och kultur kring ekar ut (”Quercus. Ekens mångfald”).
• Fler av Johan Linds bilder kan ses på Jlind.se, Instagram och här på Natursidan.se.
Ur ett fotoperspektiv var 2016 helt fantastiskt, jag har vann ett pris i en stor internationell naturfototävling, den italienska Asferico 2016. Motivet var en pytteliten hoppstjärt (Isotoma riparia) som gick i töande is en tidig vårdag utanför Tyresta nationalpark.
Hoppstjärt. Foto: Johan Lind
Jag fick med en bild i The Peregrine Fund’s klassiska kalender för året 2016. Bilden är från ett gömsle i Gysinge och föreställer en ung havsörn. Det snöade väldigt kraftfullt den dagen.
Havsörn. Foto: Johan Lind
Och det var riktigt roligt att under våren bli invald i föreningen Naturfotograferna.
Men jag har läst många som varit besvikna över 2016, många framstående musiker har dött, vi har gått igenom en märklig amerikansk valcirkus och morgontidningar skriver artiklar om hur tragiskt 2016 har varit. Ur ett miljö- och naturvårdsperspektiv var det kanske inget speciellt som hänt. 2016 har varit lika destruktivt mot djur och natur som vi kunnat förvänta oss.
Östersjön är fortfarande ett i det närmaste dött hav; huvudorsakerna är välkända. Överfiske, övergödning på grund av jord- och skogsbrukets gödselanvändning och utsläpp av gifter. Så pass illa att den hederliga gamla arten gråtrut hamnat på den svenska listan över hotade arter; rödlistan. Gråtrut klassas numera som Sårbar vilket enligt Artdatabanken innebär att en art “löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd”. Gråtrut, sårbar. Min vana trogen har jag fortsatt fotografera Stockholms gråtrutar.
Gråtrut. Foto: Johan Lind
Viss glädje kom från WWF tidigare i år då inventeringssiffror visar att tigrar inte minskar lika illa som tidigare. För 60 år sedan sedan fanns det kanske 40 000 tigrar globalt, idag innehåller jordklotet knappt 4 000 tigrar. De kan knappast räkna med att få mer levnadsutrymme inom en snar framtid. Hoppas verkligen de inte dör ut. Vi såg tiger för första gången i år. Galet med katter som väger flera hundra kilo. Fruktansvärt vackra djur.
Tiger. Foto: Johan Lind
Jag kan så klart inte stoppa det här kommande utdöendet, jag tror inte politiker kan heller. Människans kulturella system uppför sig som egna kroppar som växer, krymper, tar över och dör ut. Vi får väl se. För 20 år sedan när jag jobbade för The Peregrine Fund (de med kalendern), en organisation som försöker göra världen till en bättre plats för människor och djur, spenderade jag en höst på Madagaskar. Där träffade jag Josep del Hoyo och Jordi Sargatal, de som då precis satt igång med verket Handbook of the Birds of the World. Varför åkte ni hit? frågade jag. För att snart finns inte de här fåglarna och djuren längre, svarade de. I år återvände vi till Madagaskar, det var helt fantastiskt. Vilka djur, och vilka miljöer.
Lemur. Foto: Johan Lind
Men i princip alla större däggdjur på Madagaskar är utrotningshotade, skogarna försvinner fortfarande i hög takt. Och försvinner inte djuren på grund av habitatförstöring blir de jagade eller fångade och sålda som husdjur. Och vem är jag att döma de som fångar lemurer för sin överlevnad? Madagaskar är ett av världens fattigaste länder och det är lätt att få en riktigt besk smak i munnen när jag tänker på kameran jag tar bilderna med, som kanske kostar mer än vad vissa människor jag möter där tjänar under en livstid.
Kameleont. Foto: Johan Lind
Till skillnad från dessa stora diademsifakor lever många små djur på mindre områden, likt en del kameleonter och geckos. Dessa är ännu inte utrotningshotade. Ungefär som att spigg fortfarande mår finfint i Östersjön.
Jag tror 2017 blir något liknande. Skogar, korallrev och annan rik natur kommer försvinna. Jag hoppas jag får möta många fina djur, och hoppas att de pengar som går till lokala guider, parkavgifter, lokala små hotell, lokala restauranger gör att samhällen kring rik natur kan få det drägligare så åtminstone de spillror som nu finns kvar också får stå kvar i framtiden. Jordens mångfald är så rik, överraskande och vacker. Med vilken rätt utarmar vi den i en allt högre takt?
Det enda vi kan göra är det vi kan. Därför vill jag avsluta med något oerhört positivt – vi vann! Jo, vi vann slaget om Råstasjön. Kommunen ville hugga ner stora delar av skogen på nordsidan av sjön och bygga 800 bostäder. Den 17 november 2015 var vi ett gäng som gick på syn med Mark- och miljööverdomstolen (alla fick se vattenrall!), och den 22 februari tog tre och ett halvt års kamp slut. MÖD dömde att Solnas plan stred mot Miljöbalken. Nu planerar Solna stad för ett nytt urbant naturreservat med sina 60 häckande fågelarter, cirka 400 arter kärlväxter och tusentals lyckliga människor som går där varje vecka, blott sex kilometer från T-centralen.
Gråhäger. Foto: Johan Lind
