Problemet med introduktionen av främmande organismer via ballastvatten har varit känt under lång tid men effektiva motåtgärder har ännu inte implementerats. Eftersom lastfartyg trafikerar världens hav i allt större utsträckning utgör ballastvatten en stegrande risk för konkurrenskraftiga arter att etablera sig och slå ut lokala arter. För att en art ska klassas som invasiv krävs det att den sprids till ett oetablerat område och dessutom lyckas fortplanta och sprida sig framgångsrikt. Exempel på sådana arter är den kinesiska ullhandskrabban som har intagit vattendrag i bland annat England och Zebramusslan som beräknas ha kostat miljarder dollar när den intog de stora sjöarna i USA och beväxte allehanda instrument. Det ekonomiska riskerna associerade med dessa arter talar för utvecklingen av effektiva åtgärder, något som man nu har kommit ett steg närmare.
Ett brittisk-tyskt forskarlag har nämligen lyckats få fram en matematisk modell som kan beräkna sannolikheten för dessa invasiva arter att spridas och därmed bli ett potentiellt ekologiskt hot. Genom att använda loggdata från nästan tre miljoner färdleder mellan åren 2007 och 2008 har man byggt modellen utifrån vattentemperatur, rutter, fartygens storlek och biogeografi (utbredning av arter och ekosystem). Modellen i sig erbjuder inga lösningar men framtida forskning på detta kritiska område kan underlättas om man kan utföra riktade åtgärder där sannolikheten för dessa ovälkomna medpassagerare är störst.
