Intervju med fågelföreningen Club300:s nya symboliskt viktiga ordförande

Yvonne Blombäck. Foto: Privat

I helgen valdes Yvonne Blombäck till ny ordförande för Club300 – fågelskådarföreningen med visst fokus på att se så många ovanliga arter som möjligt i Sverige. Yvonne berättar i den här intervjun berättar om sin fågelskådning, vilka utmaningar som Club300 står inför och varför hon själv symboliserar framtiden för föreningen.

När jag ringer upp Yvonne Blombäck sitter hon i en bil på Öland. Hon har precis sett tre för henne nya arter i Sverige (Sverigekryss) – brun glada, sydnäktergal och större skrikörn och låter väldigt nöjd med både skådningen och det faktum att styrelsekollegorna i Club300 var eniga om att hon skulle bli en utmärkt ordförande.

LÄS ÄVEN: • Natursidans guide till fågelskådning

– Det är verkligen jättekul. Det var mina styrelsekollegor som sa till mig att jag borde bli ordförande. När styrelsen var så enig och jag kände deras stöd så tänkte jag att då kandiderar jag, berättar Yvonne Blombäck.

Yvonne Blombäck utses till ordförande i Club300. Foto: Hans Bister

Därmed blev hon den första kvinnliga ordföranden i klubben någonsin. I en klart mansdominerad förening står hon ut från mängden. Det gör hon även på ett annat sätt. För även om de tre nya Sverigekryssen hon fick i helgen förde henne närmare så har Yvonne Blombäck fortfarande inte sett 300 fågelarter i Sverige. Den tidigare så magiska gränsen för svenska fågelskådare var också förr något av ett medlemskrav för föreningen Club300. De dagarna är dock sedan länge förbi. Idag kan alla som är intresserade av att kryssa rariteter också vara medlemmar i det som tidigare var fågelskådarnas elitförening. Det är den nya ordförande själv ett exempel på.

– Jag blir som en symbol för föreningen – man måste inte ha över 400 arter och man kan vara kvinna. Det sänder signaler, säger hon.

Yvonne Blombäck är dock ingen gröngöling varken när det gäller naturintresse eller styrelseuppdrag. Hon har hämtat kraft i skogen och naturen så länge hon kan minnas och under en fjällvandring i början av 80-talet, då ”blåhakarna satt som klasar runt omkring mig”, väcktes fågelintresset till liv. Hon började åka på lite fågelskådarresor tillsammans med andra intresserade i Stockholms Ornitologiska Förening. Intresset växte och hon noterade de fåglar som hon såg, men blev aldrig någon kryssare som jagade efter nya fågelarter.

Andra saker i livet kom mellan naturen och Yvonne under ett antal år. Hon har en rik yrkeserfarenhet och har bokstavligen jobbat med allt möjligt. Barnskötare och pedagog, konditor, biolog och politiker är bara några av yrkestitlarna i hennes CV. För Club300:s del är det kanske framför allt pedagogiken och hennes många styrelseuppdrag som kommer till användning, men också att hon är en driven innovatör och att hon ”tänker på hållbar utveckling, på att skapa dialog mellan olika aktörer och att ha ett brett tänk”.

– Det är något jag lärt mig under alla mina år i politiken – hur mycket mervärde det ger att sammanföra människor och att få folk att prata med varandra, berättar hon.

Tog upp kikaren igen 2011
Runt år 2011 började Yvonne Blombäck längta ut i naturen igen. Hon saknade det lugn som den ger henne och när hon började fundera på hur hon skulle komma ut igen blev fågelskådningen ett naturligt val.

– Det är en sådan otrolig mindfulness. Inget annat kan få mig att stänga av allt annat och bli helt fokuserad. Jag tycker otroligt mycket om att bara vara ute och ta in allt jag ser och hör.

Hon tog kontakt med fågelskådande vänner och blev helt fast i skådandet och att åka på ”drag” för att få se fågelrariteter.

– Det är lika häftigt varje gång att vara med om ett drag. Det är otroligt roligt och man befinner sig som i en bubbla. Jag hoppar fortfarande jämfota av lycka nästan varje gång när jag får se något nytt, skrattar hon.

Mörkögd junco – Sveriges första fynd. Foto: Michael Norman 

Ett av hennes mest minnesvärda kryss kom till ganska nyligen. Yvonne Blombäck var nämligen en av relativt få som hann ut till Svenska högarna nu i maj för att både hinna se den mörkögda juncon (Sveriges första fynd som dock försvann från ön inom kort) och knölsvärtan (tredjefynd).

2014 blev hon medlem i Club300 när hon förstod att man inte behövde ha 300 kryss för att vara med och nu i maj valdes hon alltså till föreningens nya ordförande. Relativt ny i Club300, men med många års styrelsevana från politiken och föreningslivet.

Vad kommer du jobba med som ordförande i Club300?
– För mig kommer det vara jätteviktigt att kommunicera så att Club300 syns mer, samt lyfta frågor om skådaretik och diskutera vad som ska larmas på Bird Alarm. Vi jobbar också med en ny hemsida och måste bli bättre på att kommunicera med våra medlemmar. Det är kryssandet som är grejen för Club300, men det finns mycket annat att arbeta kring.

I dagsläget har Club300 ungefär 3000 medlemmar. En klar majoritet av dem är män. Det är något som Yvonne Blombäck vill jobba mer med – att få in fler unga skådare och fler kvinnor, samtidigt som det görs på rätt sätt.

– Jag gillar mångfald och att blanda folk. Utmaningen ligger i att få aktivitet bland nyare medlemmar samtidigt som vi ska värna våra gamla medlemmar som ligger i topp på krysslistorna, som det är viktigt att behålla. 

Vilka fler utmaningar står Club300 för?
– Vi måste få fler aktiva medlemmar, samtidigt som vi behåller de som är mest engagerade. Annars finns det en risk att det bildas subgrupper, så som fallet ibland är med lokala larm.

Hur ska Club300 och Bird Alarm hantera att det dyker upp allt fler gratis lokala larmgrupper som tipsar via appar om rariteter i närområdet?
– Det är en viktig fråga. Jag tror att lokala larm alltid kommer att finnas, men folk ska vilja vara med i Bird Alarm också och vilja använda det fullt ut. Vi har en sms-grupp i Värmdö där jag bor. Det ser jag inga problem med, men att välja bort Bird Alarm och enbart larma lokalt – då är det ett bekymmer. Alla ska vilja larma och vi behöver kanske jobba mer med att kommunicera hur man gör olika profiler i Bird Alarm för att sortera larmen. 

Förutom tillgången till Bird Alarm – varför ska man bli medlem i Club300?
– Jag kan berätta om ett aktuellt exempel. Jag mötte en far och son idag. De var helt saliga. De hade hamnat mitt i draget när större skrikörn upptäcktes och ville veta hur vi kunde veta att den var just här och hur vi får informationen. De råkade befinna sig på rätt plats vid rätt tid, men de fick ändå vara med om det som vi som har Bird Alarm upplever när larmet går. Det finns nästan inget roligare. 

Falsterbo Bird Show (bild från 2013). Foto: Peder Winding 

Nu under Kristi Himmelsfärd är många Club300-skådare på Öland, men vilka övriga aktiviteter har ni för medlemmarna?
– Vi har den så kallade ”tälthelgen” nu under våren och höstvecka under vecka 41 på Öland, samt att vi ställer ut i Falsterbo Bird Show, men mer finns att utveckla. Kanske kan vi hitta ytterligare saker. Klubben behöver bli synligare, medlemmarna behöver känna sig välkomna och vi ska ha högt i tak inom diskussionerna i klubben.

Club300 har också börjat med fågelresor och de diskuterar internt hur dessa resor ska stå ut från mängden. När Yvonne Blombäck beskriver föreningens resor så sätter hon också fingret på hur andan i klubben ska vara – ”det ska vara som en spjutspets, samtidigt som det ska vara kul”. 

Hur resonerar du när det gäller hållbarhet och klimatfrågan och att åka på fågeldrag i bil?
– Jag kan stå för det här. Jag åker mycket kollektivtrafik till vardags och åker bara på drag i Sverige. Det handlar mycket om hur man lever i övrigt och den sammantagna miljöbelastningen. Det fungerar inte att flyga till Thailand två gånger per år och samtidigt gnälla på skådardrag. 

Det har också börjat arbetas mot stämpeln av kryssande fågelskådare som miljöbovar. Facebook-gruppen ”Dragläge fågel – fyll bilen Stockholm” är ett utmärkt exempel. Här postar fågelskådare inlägg när de ska eller vill åka för att se någon raritet och allt oftare fylls nu bilarna och båtarna med folk istället för att det är en eller två personer per bil. Det konceptet kan utvecklas och bli rikstäckande.

Club300 har också ett system som kallas för ”Dragrätt”. Betala in minst 50 kronor så får du en dekal att sätta på din bil som visar att du varit med och bidragit till olika fågelskyddsprojekt som Club300 arbetar med. För 2016 går pengarna till ett projekt för att rädda rasolärkan – en art som enbart lever på den lilla obebodda ön Raso i Kapverdearkipelagen. På sistone har de också stött projekt för att rädda mikronesisk storfothöna i Palau och ecuadortapakul i Ecuador. Okända arter för de flesta och kanske inte har samma maskot-status som tigrar och jättepandor, men som är i minst lika stort behov av hjälp.

Fågelskådning, jakten efter sällsynta arter, möten mellan vitt skilda människor med samma intresse och en växande miljöhänsyn. Ungefär så kan föreningen Club300 beskrivas just nu och med Yvonne Blombäck som ordförande kommer det inte bli mindre fokus på dessa delar.

Erik (3555 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!