Favoritplatser: Några fina ställen att cykla till på Fårö

cykelhjul Faro

Foto: Pär Wetterroth

Det bästa sättet att uppleva Fårö är att ta sig runt med cykel på de små vägarna. Cykel kan man hyra av Cykel-Anders vid Sudersand. Till Fårö kommer man med buss från Visby, man behöver inte ha bil. Det går även att ta med cykel på bussen. På sommaren går det tre bussar om dagen från Visby ända upp till Skär på Fårö. Man kan tälta lite varstans på fina platser runt ön, bo på vandrarhem, camping eller hyra stuga.

Sen kväll vid Butleks på väg mot Notsholmen, Foto: Pär Wetterroth

Sen kväll vid Butleks. Foto: Pär Wetterroth

Norsholmen

Till fågelskyddsreservatet på Norsholmen går det flera fina cykelvägar, exempelvis via Butleks och sen en av de mindre vägarna norrut därifrån. Butleks är en vacker by med gammal väderkvarn, en bondgård och stenhus. På fälten runt ikring kan man ibland få höra kornknarr. Lärkorna sjunger, rödbena och storspov ropar och ofta får man se någon rovfågel på vägen ut mot havet. En grind och en skylt markerar fågelskyddsreservatets början.

På Norsholmen är naturen som en savann. Kort betat gräs och enstaka enebuskar här och där. Havet ligger i öster, i väster och i norr och kor, tjurar, kalvar och får går fridfullt och betar. Norsholmen bjuder på mycket fåglar som skärfläckor, roskarl, strandpipare, kärrsnäppa, grönbena, rödbena, storspov, rödspov, enkelbeckasin och brushane. Det brukar också finnas flockar med gäss av olika sorter, ibland prutgäss och fjällgås.

Varpet vid Norsholmen. Foto: Pär Wetterroth

Varpet vid Norsholmen. Foto: Pär Wetterroth

Längst ut på udden ligger två stenpyramider från den tid då platsen fungerade som en utskeppningshamn för kalksten i början av 1900-talet. Örnar brukar använda dessa som utkiksplatser. En måskoloni och tärnkolonier häckar på udden och går man i närheten under häckningssäsong blir man attackerad av silvertärnor. Det finns dykänder och ejder i vattnet. Västra sidan av Norsholmen med Tällevika är ett av Fårös bästa fågelområden med vadare, hägrar, rastande små- och storlom, gäss och svanar. Ibland kan man få se havsörn, kungsörn och pilgrimsfalk.

Här kan man ibland höra kornknarr. Foto: Kristina Bäck

Butleks, här kan man ibland höra kornknarr. Foto: Kristina Bäck

Langhammars, raukarna och Gamle hamn

Att cykla till Langhammars är en upplevelse. Man kan ta de små slingrande vägarna över hedarna via Kalbjärga. Vägarna består oftast bara av två vaga hjulspår i marken och man får öppna och stänga flera grindar. Det är lätt att köra vilse men det tillhör upplevelsen. På vägen får man se orkidéer, plocka smultron eller möta några trevliga lamm. Kommer man västerifrån till Langhammars kan man åka via alla raukar längs havet förbi Digerhuvud och fiskeläget Helgumannen. Det är en av Fårös populäraste turistvägar och där kör mycket bilar under säsong. På de öppna markerna precis innan Langhammars är det risk att bli attackerad av silvertärnor under häckningssäsong. De håller till precis bredvid asfaltsvägen där de lägger sina ägg direkt på marken. Men det är fantastiskt att se dem så nära. Silltrutar, strandpipare, strandskator, gäss, dykänder, måsar och ejder lever här. Det är ett rauklandskap med mycket fossiler. Bra ställe att äta sin matsäck eller att uppleva solnedgången. Har man ingen matsäck kan man sommartid cykla till Lauters där det finns ett fik i en ruin med utsikt mot havet, över sakrala ängar med betande får. Sånglärkorna sjunger och man hör vadares skri.

Fiskeläget Helgumannen, Fårö. Foto: Kristina Bäck

Fiskeläget Helgumannen, Fårö. Foto: Kristina Bäck

Gamle Hamn är ett naturreservat och fornlämningsområde som ligger på en avstickare en bit söderut. Den före detta havsviken var en hamn som användes på vikingatiden, nu är det en insjö. Fynd tyder på att det har varit en handelsplats. På klapperstensstranden vid havet ligger ett gravfält med rösen och stensättningar, troligtvis också från vikingatiden. I vattnet står några raukar, bland annat den kända ”kaffepannan”. I närheten finns en konstnär som har en skoutställning, han har gjort konstverk av skor som han har hittat på stranden, däck och annan skrot. Cyklar man dessa vägar på kvällen kan man höra nattskärra i barrskogen vid havet. Från området går en stig mot Marpes som är ännu ett besöksvärt fågelskyddsområde.

Silvertärna. Foto: Daniel Pettersson http://danielpettersson.com

Silvertärna. Foto: Daniel Pettersson 

Skärsände, Norsta Auren, Holmudden

Den bästa stranden finns på Fårös norra sida, Norsta Auren. Kanske den finaste i Sverige för de som gillar naturliga stränder utan så mycket folk. Stranden börjar strax efter Skärs Ände och fortsätter några kilometer fram till Fårö Fyr. För att ta sig dit rekommenderar jag att cykla ner till Skärs Ände. Det är även en plats för fågelskådning. I tallskogen och dess omgivning finns spillkråka, mindre hackspett, nattskärra, lärkfalk och rosenfink. Vid vattnet kan man få se havsörn, olika vadare och änder, tärnor, trutar och måsar av olika slag. Norsta Auren består av dynor av vit, fin sand. Havet är mestadels långgrunt och ljuset är starkt, det är underbart att bada. En bit innan Holmudden och Fårö Fyr övergår sanden till grus och sten. Sträckfåglar brukar hålla till vid fyrplatsen, exempelvis prutgås, små- och storlom, bredstjärtad labb, strömstare, olika trastar och finkar. Häckfåglar är bland annat större korsnäbb och lärkfalk.

Norsta Auren m cykel

Norsta Auren med cykel. Foto: Kristina Bäck

Skalasand, Ava och Ullahau

Sydost om Fårö Fyr finns naturreservatet Skalasand. Det är ett kuperat område med sandkullar och sanddynor kantat av tallskog och en bred sandstrand. Där det inte växer skog är det sandgräshed och hed med täcken av lavar. Här växer martorn på ett fåtal ställen. Vågorna är stora och det finns undervattensströmmar så man måste vara försiktig när man simmar.

Det går bra att cykla vid vattenlinjen mot Ava, om man kommer från Fårö Fyr så fortsätter man till slutet av stranden där en skogsväg/stig börjar. Man följer denna och kommer så småningom upp vid några hus och gårdar i närheten av Ava. Landskapet här är som en målning från 1800-talet. Det är gamla stenhus, ängar, stenmurar och kulturmark med havet i bakgrunden. Avaeken tros vara kring 1000 år gammal och står på en gårdsplan på Ava gård. Man får gå in mellan två gårdar genom en hög järngrind för att besöka den. Eken beskrevs av Carl von Linné 1741. Han skrev i sin Gotlandsresa om Ava att ”här svalkade vi oss i den brännande hettan under en stor ek som stod på gården”.

Avaeken Faro

10-åring framför 1000-åring, Ava. Foto: Thomas Björkman

Naturreservatet Ullahau ligger längs asfaltsvägen någon kilometer öster om Sudersand. Det är del av ett flygsandsområde som täcker nästan hela Avanäset. Det bildades troligen i början av 1700-talet till följd av skogsavverkning och bete. Sedan planterades ett stort antal träd i början av 1900-talet för att stoppa sandflykten, vilket lyckades. Det finns flera stigar man kan vandra i Ulla Hau. Området är botaniskt artfattigt men rikt på värmekrävande insekter som gaddsteklar. Den sällsynta gräshoppsstekeln finns här och myrlejon. De ligger nedgrävda i sanden i botten på sina trattformiga fångstgropar med vilka de fångar sina byten.

myrlejon

Myrlejonens trattformiga gropar. Foto: Bernt Rostad via Flickr

Ajketräsk och Alnäsaträsk

Ajketräsk är en grund insjö som ligger strax nordväst om Sudersand, sjön syns från stora vägen. Det är häckningsplats för skäggdopping, rördrom, och skräntärna. Väster om sjön finns nattskärror och spillkråkor i den glesa tallskogen, en gång såg jag fem nattskärror samtidigt. Man brukar även få se storspov, enkelbeckasiner och tranor i dessa omgivningar. I sträcktider observeras dvärgmås, svarttärna, trastsångare och skäggmes. Några kilometer västerut ligger Alnäsaträsk. Några exempel på fåglar som man kan få se där är ängshök, kungsörn, lärkfalk, dvärgmås, skräntärna och trastsångare. De grunda träsken på Fårö är favoritställen för trollsländor, vilket många fåglar uppskattar. I närheten av träsket på stora vägen ligger Kutens Bensin vid Friggars, det är värt ett besök. Där kan man äta crepes, dricka öl och cider, lyssna på live rockmusik och njuta av gamla skrotbilar.

 

Crepes på Kuten efter lång cykeltur. Foto: Thomas Björkman

Crepes på Kuten efter lång cykeltur. Foto: Thomas Björkman

Det är fint att trampa mellan Kutens Bensin och Sudersand via en mindre asfaltsväg som går parallellt med stora vägen närmare kusten. Då kommer man förbi en bondgård där man kan stanna och köpa hemodlade grönsaker, ägg och jordgubbar. Det är nästan alltid öppet, pengar lägger man i en kassa som står framme. Jättegoda rödbetor, lökar och potatis. Vägen fortsätter förbi Stora Gåsemora, Ringvida och Vinor. Utsikten mot havet är storslagen. Det är gamla kulturmarker med mängder av ängsblommor, vackra gamla hus, stenmurar, sjungande lärkor och skriande tofsvipor. Det doftar tång.

Klintängarna och Limmorträsk, Dämba

För att komma till Limmorträsk cyklar man tre kilometer söderut från Fårö kyrka. En mindre avtagsväg leder sen västerut mot klinten ovanför Klintängarna. Klintängarna är mycket vackra, kända för sina orkidéer och hasseldungar som drar till sig många nötkråkor. Under försommaren är det fullt av sångare och stora mängder gullvivor och vitsippor som blommar, på sommaren är det mycket smultron. Området består av kalkstensklintar (berg), däremellan beteshagar.

Uppe på klinten kan man njuta av en storslagen utsikten över Limmorträsk. Det var en gång en sjö men den utdikades på 1800-talet och är numera en stor agmyr. Myren användes som slåttermark ända in på 1980-talet. Numera används den endast för bete. Här häckar bland annat trana, grågås, kornknarr och brushane.  Andra arter som ofta påträffas är rödspov och halsbandsflugsnappare. Det är jaktmark för havsörn, blå kärrhök, brun kärrhök, ängshök, duvhök, fjällvråk och kungsörn. Klinten är en bra plats att stå och skåda från. Fortsätter man söderut kommer man till byn Dämba och Dämba träsk. Sjön omges av öppna landskap och det finns bland annat småfläckig sumphöna och rördrom. I Dämbaskogen finns en natur- och kulturstig man kan gå.

Blåkråka. Foto: Sumeet Moghe via Wikimedia

Blåkråka. Foto: Sumeet Moghe via Wikimedia

Mellan 1936-1967 häckade den sällsynta blåkråkan på västra Fårö. Som mest fanns det 14 stycken på Fårö innan den försvann. Förra året sågs en blåkråka igen, glädjande nog, på samma plats där den tidigare häckat. Det är en skygg fågel som inte vill bli störd, på Fårö har den bott i tallar som spillkråkan har gjort hål i.

Center map
Traffic
Bicycling
Transit

Kristina Back (248 Posts)