Favoritplatser: Lasse Willéns ensamma vandring

I sommarföljetongen favoritplatser berättar olika personer om platser i naturen som betyder något lite extra.

Nu har turen kommit till Lasse Willén, programledare för Naturmorgon i P1.

”Favoritplats? Tja – det här i alla fall den naturupplevelse av alla jag helst minns.

Mina mer fjällvana kamrater sa efteråt att det var dumt, på gränsen till vansinne, att ge sig iväg ensam så där. Men i åratal hade jag velat vandra i den nationalpark jag föreställde mig låg allra längst bort. I ett hörn alldeles för sig själv.

Vadvetjåkka. Foto: Peter Rosén

Vadvetjåkka. Foto: Peter Rosén

Vadvetjåkka.

En litet stycke skyddat område nordväst om Torneträsk. En park som ingen tycktes tala om eller känna till så värst mycket om. Jag hade deltagit i en florakurs i Abisko ledd av Mora Aronsson, botanisten, och berättat om min längtan. Han körde mig en bit mot Riksgränsen, släppte av mig och sa ”gå en mil norrut så är du där”.

Det började bra. Uppehåll. Lättgånget. De rostande resterna av något slags gruvverksamhet. Oroliga ljungpipare, som varnade allt intensivare. Tills jag skrämde upp en rovfågel som just tagit ett byte. En jaktfalk.

Efter en tre-fyra timmars vandrande i lugn takt var jag framme. På andra sidan en jokk började den okända nationalparken. Det var en ganska bred å efter småländska mått mätt, och ganska strid. Hur var det nu man skulle göra? Ta av sig skor och byxor och vada över med ryggsäcken över huvudet? Gärna med en stav som stöd. Upp mot det strömmande vattnet, inte nedåt, hade jag fått lära mig.

I stället fattade jag det kloka beslutet att slå upp tältet och sova på saken. Och nästa morgon hade både vattenstånd och forsande avtagit rejält. Ingen fara att vada över fast jag var ensam.

Och så var jag alltså äntligen där! Skulle Vadvetjåkka motsvara allt det jag gått och drömt om i många år? Ja egentligen visste jag inte alls vad jag kunde förvänta mig. Utom att det förmodligen skulle regna i stort sett hela tiden, det hade mina vänner försäkrat. Men där hade de fel. En enda liten skur tror jag mig komma ihåg.

Det jag verkligen minns är fem dagar och fyra nätter av total stillhet och ensamhet. Hjärnan började långsamt varva ner i samma takt som huden blev skitigare och mjukare. Jag klättrade upp på toppen av ett fjäll med samma namn som parken. Inte särskilt jobbigt. Jag hade utsikt över ett deltaland i söder. Böljande fjällhedar åt öster och väster och fjälltoppar i fjärran. I norr, mot gränsen till Norge, en riktig glaciär. Jag följde inga stigar för det fanns inga att följa. Det fanns inga eldstäder, inga stugor, inga kolapapper. Och ingen som sa ”nu ska vi gå ditåt” eller ”nu får du allt skynda på litet så vi hinner fram”. Ja, inte någon annan människa över huvud taget. På hela tiden. Såvitt jag kunde begripa var hela nationalparken min. Och bara min. Jag kan inte tänka mig något mer exklusivt eller lyxigt.

Rödräv nära område med fjällrävar i Härjedalen. Foto: Erik Hansson

Rödräv i fjällen. Foto: Erik Hansson

Jag slog upp tältet på vackra platser. Jag sov och kokade min mat och uträttade mina behov i allas åsyn. Stenskvättor. Ängspiplärkor. Blåhakar. Kanske någon vilsegången ren. En fjällräv som visade sig vara en rödräv. I den täta fjällbjörksdjungeln på hemvägen fanns det nog björn – berättade man efteråt.

Jag har gått i fjällen lite grann både före och efteråt, men inget slår min korta ensamvandring däruppe. Nu sätter mitt onda knä stopp för längre utflykter, särskilt med tyngre packning. Så jag lär aldrig komma tillbaka till Vadvetjåkka. Tur att jag var så oerfaren och lyssnade så lite på goda råd. Inte för att det var någon direkt bragd. Men ett stort äventyr för mig.

Och kunde jag så kan nog praktiskt taget vem som helst som har lust göra den där vandringen. Gör det! Det rinner en hel del vatten särskilt i södra delen av nationalparken, så en bra bit framåt sommaren är nog den bästa tiden. Stövlar rekommenderas. Ett visst tålamod. Bra regnkläder om man inte har lika stor tur med vädret som jag.

Och gör det snart! Vem vet när Vadvetjåkka inkluderas i de nationalparker som öppnar upp för kommersiell verksamhet. För i så fall lär du hitta mer än en kolapapper.”

Lasse Willén

Programledare för Naturmorgon i radions P1

Läs mer:
Alla artiklar i sommarföljetongen Favoritplatser.
Artiklar om nationalparker.

Erik (3776 Posts)

Chefredaktör och grundare av Natursidan.se. Stötta vårt arbete – ge bidrag via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730-385 185). Tack!